Arg och sprucken
Jahapp.. Då hände det igen då.. Byxorna sprack. Jätteroligt. Denna gång var det på väg från jobbet iallafall. Men eftersom jag skulle iväg med familjen och fira min gudsyster som fyllde 20 blev jag inte direkt överlycklig. Det händer alltid då det inte får hända. Usch vad illa att jag kan börja prata om när mina byxor spruckit i plural. Att banta är kanske inte en lika dålig idé som jag trott innan?
Men det där var 2 dagar sedan, nu är det glömt. Eller snart iallafall, så fort jag lagat byxorna igen. Då är det glömt. Nu måste jag få uttrycka min ilska över Jehovas vittnen. Jag får hela tiden höra av alla att de kommer och knackar på dörren är jättepåträngande och slutar inte prata. Nu är det så att för kanske ett halvår sedan fick jag mitt första jehovas vittne besök. Vilken besvikelse! Hade hoppats länge att få uppleva ett äkta vittne, och se vad alla pratade om. Men i alla fall, så knackade det på ett jehovas vittne på vår dörr på förmiddagen, inna jag börjat skolan. Jag ska gå och öppna men eftersom jag hade så lång sovmorgon hade min lillebror glömt att jag var inne så han hade låst in mig. Så när jag ska öppna dörren går inte det, och inte har jag några nycklar heller. Jag börjar springa runt som en annan galning och leta efter nycklarna, men hittar dem inte. Allt medans kvinnan står utanför förren och kikar in genom fönstret. Till slut ger jag upp och öpnnar fönstret och frågar vad hon vill. Hon måste ju ha tyckt att det var något fel när jag är inlåst i mitt eget hus.. Men det slutar i alla fall med att hon räcker mig en lapp och säger: "Läs den här, det står mycket viktiga saker i den" och går. Vad jag var besviken! Mitt första JH-vittne och hon är tråkig!
Men idag så kom min andra chans. Jag var hemma hos Jimmy när det ringde på dörren. Det står en man där ute, och när jag öppnar ger han mig en lapp och säger att jag är varmt välkommen på fest, eller var det nu var, och önskar mig en bra dag. Sedan går han. Jag ser på lappen och ser att det var från Jehovas vittnen. Förstår du hur besviken jag vart? Andra gången! Är det något fel på mig eller? Ser jag så läskig ut eller vad är det här? Nej, någon gång ska ett JH-vittne prata med mig, så är det bara.
Ja det där vart ett långt inlägg, var bara så fruktansvärt upprörd att jag var tvungen att få utlopp för min ilska. Hoppas att alla ni där ute som blivit välsignade med Jehovas vittnens besök har en bra dag, och att ni tänker på stackars lilla mig nästa gång ni får besök.
Ja du Fiaa, det är bara att ta en sväng förbi mitt kvarter, två Jehovas tanter bor typ där! Det står alltid mitt i vägen så det går inte att undvika dem och de är PÅ! Försökte vara lite snäll först "Nej tack, är itne intresserad" men de gav sig inte. TIll slut hade jag inget annat val än att plocka fram min arga blick. Effektivt? Absolut, de ser nästan lite rädda ut för mig... Mohahahaha!
Haha!! Jag kan iaf lova att jag har glömt dom spruckna byxorna. Alla två ggr jag vet att det har hänt dej- it's all in the past baby!! Jag tror att det är jeansmaterialet det är fel på, right? :-) Vilken svensgelsk kommentar det här blev! Aja, shit the same.. haha!! Nu ska jag studsa iväg till årets första studentskiva... Puss å kram från gudsysteryster!
