Arg och sprucken
Jahapp.. Då hände det igen då.. Byxorna sprack. Jätteroligt. Denna gång var det på väg från jobbet iallafall. Men eftersom jag skulle iväg med familjen och fira min gudsyster som fyllde 20 blev jag inte direkt överlycklig. Det händer alltid då det inte får hända. Usch vad illa att jag kan börja prata om när mina byxor spruckit i plural. Att banta är kanske inte en lika dålig idé som jag trott innan?
Men det där var 2 dagar sedan, nu är det glömt. Eller snart iallafall, så fort jag lagat byxorna igen. Då är det glömt. Nu måste jag få uttrycka min ilska över Jehovas vittnen. Jag får hela tiden höra av alla att de kommer och knackar på dörren är jättepåträngande och slutar inte prata. Nu är det så att för kanske ett halvår sedan fick jag mitt första jehovas vittne besök. Vilken besvikelse! Hade hoppats länge att få uppleva ett äkta vittne, och se vad alla pratade om. Men i alla fall, så knackade det på ett jehovas vittne på vår dörr på förmiddagen, inna jag börjat skolan. Jag ska gå och öppna men eftersom jag hade så lång sovmorgon hade min lillebror glömt att jag var inne så han hade låst in mig. Så när jag ska öppna dörren går inte det, och inte har jag några nycklar heller. Jag börjar springa runt som en annan galning och leta efter nycklarna, men hittar dem inte. Allt medans kvinnan står utanför förren och kikar in genom fönstret. Till slut ger jag upp och öpnnar fönstret och frågar vad hon vill. Hon måste ju ha tyckt att det var något fel när jag är inlåst i mitt eget hus.. Men det slutar i alla fall med att hon räcker mig en lapp och säger: "Läs den här, det står mycket viktiga saker i den" och går. Vad jag var besviken! Mitt första JH-vittne och hon är tråkig!
Men idag så kom min andra chans. Jag var hemma hos Jimmy när det ringde på dörren. Det står en man där ute, och när jag öppnar ger han mig en lapp och säger att jag är varmt välkommen på fest, eller var det nu var, och önskar mig en bra dag. Sedan går han. Jag ser på lappen och ser att det var från Jehovas vittnen. Förstår du hur besviken jag vart? Andra gången! Är det något fel på mig eller? Ser jag så läskig ut eller vad är det här? Nej, någon gång ska ett JH-vittne prata med mig, så är det bara.
Ja det där vart ett långt inlägg, var bara så fruktansvärt upprörd att jag var tvungen att få utlopp för min ilska. Hoppas att alla ni där ute som blivit välsignade med Jehovas vittnens besök har en bra dag, och att ni tänker på stackars lilla mig nästa gång ni får besök.
Vad tycker du ser godast ut?
vs. 
Ville bara uttrycka min tacksamhet för frukten. Den är alldels för underskattad!
Sleepy? Me?
Ikväll ska vi fira pappa som bara blir gubbigare och gubbigare med åren. När jag ringde honom och frågade vad han saknade i sitt liv som kan köpas för pengar sa han svarta strumpor, kalsonger och en flaska vin. Detta innebar att jag och Jimmy rusade till affären och köpte ett par Supermankalsonger, ett par Fantastic-någonting-kalsonger och ett par röda sidenkalsonger. Så snart saknar han en midre sak i livet =)
Till sist måste jag bara säga att veckan före lön nog är den längsta veckan i världshistorien. I torsdags, dagen innan lön, hittade jag världens sötaste rutiga skjorta. Självklart kunde man på just den här affären inte lägga undan kläder en dag som man vanligtvis kan. Nej här var det en timme som gällde! Så när jag för första gången på 100 år faktiskt hittar något jag gillar, så ska någon jävlas ändå! Skit också.
Aja, hoppas att ni har en bra helg!
Jag tänkte försöka göra något kul någon dag så jag faktiskt får något vettigt att skriva här :)
/Fia
Sofia, pappas stolta dotter
Ja eftersom min pinsamhet verkade vara så populär förra gången så ska jag inte vara sämre nu. Tänk dig ett kontor med bara massa kontorsnissar. Alla är uppklädda och lite stela. Pappa introducerar mig till en av sina kvinnliga kolleger. Hon säger sitt namn (kommer dock inte ihåg vad hennes namn var). Jag svarar då i vanliga ordning: "Hej jag heter Sofia." Så tänker jag att ska vara riktigt ordentlig och berätta att jag är Christer dotter. Men dum som jag är så säger jag istället: "Hej jag heter Sofia, jag är pappas dotter". Det värsta är att jag jobbar på samma jobb som min pappa, så jag måste ju träffa henne varje vecka! Det är ju sånt man bara skämtar om. Typiskt mig.
Men nu är det där glömt och förbigånget. Det nya är att det ÄNTLIGEN är vår! Underbart! Hela jag nästan ryser av glädje, känner mig som en liten solstråle hela tiden. Allt är verkligen fantastiskt nuförtiden =) Jag kan ju hoppas att det smittar av sig till åtminstone några stackars själar. Speciellt till min käre vän Jonte som fyller 18 idag. GRATTIS! =D Ska fira honom imorgon, det bir nog kul. Trist att jag kommer vara den enda som inte är 18 då, så jag äter middag med dem och sen åker jag hem till mamma och pappa. Kul! Får väl ragga upp någon annan minderårig som inte heller har något liv.
Nej nu börjar lektionen så nu är det dags att sticka!
Ha en bra helg och åter igen, grattis Jontathan 18!
Välkommen in
Ikväll ska jag i alla fall på fest hos pojkvännen. Hoppas att det blir kul, och att inte hon kommer. Det är här hatet i bloggen kommer in. Kärleken ligger hos pojkvännen, 4 månader om 8 dagar =)
Skrattet, de glada nyheterna, får väl vara att jag just kommit på vad jag ska ha för projektarbete =) Förhoppningsvis så kommer min söta, ambitiösa vän Frida vara med, vore lite roligare om man var två.
Tårarna tas i form av en vecka som mer eller mindre sugit.
Veckans pinsamhet måste väl ändå vara när jag sträcker mig framåt för att knyta skorna, och hör världens "KNAK". det var byxorna som sprack. MYCKET. Halva rumpan syntes, och jag som precis skulle åka till jobbet på Swedbank. Kul att sitta där med flashad rumpa. Nej tack. Hade turen att ha en tjocktröja på mig som jag snabbt tog av mig och lindade runt höfterna, och försökte förbrilt övertyga folk om att det både var varmt ute (ingen gick på det), och att det var modernt att ha tröjorna så (ingen gick på det heller...)
Jadu.. Snusket är ni nog inte riktigt redo för än, it's gonna get kinky ;)
Ha en bra helg!
/Fia
