Igår var jag, precis som alla andra, på Saco-mässan i Älvsjö. Jag åker dit och är entusiastisk, tror verkligen att jag ska komma dit och bli lite klarare i skallen. Jag går på första föreläsningen, som var ok men kanske inte den mest spännande, och går med bestämda steg vidare till nästa föreläsning - "Vad gör en civilekonom?". Det var nästan bara jag som tyckte att det lät intressant, så jag var väldigt nära att bli en ensamvarg med som tur var fick jag med mig Therese, så jag slapp gå ensam. Föreläsaren - Karl någonting - pratar om hur det går till att läsa ekonomi, vad man kan bli etc. Mycket intressant. När jag går ut från salen sprudlar jag av glädje, jag ska bli ekonom och rikta in mig på marknadsföring! Den första 18-åringen som faktiskt vet vad hon vill (typ). Jag går vidare till Uppsala universitets stånd och tar reda lite om bostäder, studentliv m.m och känner mig jättetaggad. Sedan går jag på nästa föreläsning och får lära mig lite mer om bidrag, jobb och boende när man pluggar. Jag åker hem ganska sent, var mycket att se på, och sätter mig på roslagsbanan. Där börjar jag tala med en äldre man, som - tro det eller ej - tyckte att jag var rolig och fyndig! Sedan händer det... Han tycker att jag ska bli journalist! NEEEEEJ! Det är ju alltid det som varit alternativet till ekonomi (förutom juridik då såklart), och jag börjar innan han ens uttalat orden tänka på vad i --- jag tänkte på när jag uteslöt journalistik. Varför gjorde jag det? Det verkar ju hur kul som helst! Och så är jag tillbaka på ruta ett igen... Skitkul.
Förresten, om det är någon som kan komma på något otroligtjättesuperdupermysigt att göra med sin partner på en speciell dag man vill fira, får ni väldigt gärna säga dem till mig, alt. skriva dem som kommentar här =) Hihi, tack så mycket!
Som de flesta troligtvis vet, då jag hysteriskt sprang runt och berättade det för alla som hade två öron att lyssna med, gjorde jag halkbanan i onsdags. Var väldigt nervös, och blev bara mer och mer uppskrämd ju längre dagen fortskred. Vissa personer var bättre än andra på att skrämma upp mig om vi säger så. Sen var det i alla fall dags. Alla (känns det som) kommer dit två och två, själv sitter man där i sitt lilla hörn och känner sig allmänt liten. Så delas vi in i grupper om 8, och sedan två och två. Jag hamnade med en trevlig kille som hette Fredrik och var jämngammal med mig, vilket kändes betryggande, för det hade känts obekvämt med en gamling brevid sig. När teorin var klar var det bara att ge sig ut till bilarna och sätta sig, jag var självklart försteförare. Instruktören, som förresten var hur rolig som helst, gav oss lugnt instuktioner via sin radio och så bar det iväg. Och det var roligt! Inte läskigt alls! Och jag var dessutom duktig på det (enlig mig själv i alla fall =P)! Så det var än en gång bara jag som skrämt upp mig själv i onödan.. typiskt!
Nej nu tänker jag hålla med Frida (http://fridaemiliab.blogg.se/) för första gången. Mina gamla idoler suger. Jag är mycket besviken, då jag är en av de ytterst få människor som tyckte att det skulle bli kul med deras comeback. Aja.. Man kan väl inte alltid få som man vill antar jag..
Nej, nu tänker jag inte ursäkta mig för min brist på bloggande, jag står för det och är stolt över det! Eller nåt sånt...
Ja det har ju hänt en del sen jag bloggade sist, så jag har en del att ta igen. Kommer dock att ta det i omgångar, för helt ärligt, vem orkar läsa en 10 sidors uppsats om vad jag gjort sen typ Juli? Okej Sandra jag vet att du orkar, men jag tror faktiskt inte att någon annan gör det.
Den här veckan, höstlovsveckan, har jag i alla fall varit i Hurghada, Egypten med min familj. Veckan började bra med sol och bad och absolut inget mer. Slappnade av totalt och ansåg att promenaden från solstolen till poolen/havet var en stor kraftansträngning. Efter drygt halva resan blir jag, som varje gång jag är utomlands, sjuk. Fick gå på massa mediciner (som jag förresten fortfarande måste ta) och ligga inne på hotellrummet och ruttna bort. Mindre roligt när man hade som mål att komma hem brun som en pepparkaka och få många avundsjuka blickar. Nu är jag ju bara en i mängden, snacka om osis. Nejhel ärligt var nog de värsta att jag missade Egypten. Jag menar, jag låg och solade hela dagarna, vår familj är sån, inte mycket sightseeing för oss, och på onsdagen, dagen innan hemresan skulle vi åka och se konungarnas dal med Tutanchamons grav. Dessutom hade man fått se hur invånarna hade det, jag menar Hurghada är bara ett enda stort hotell, så där fanns det inte mycket att se. Det var nog det tråkigaste måste jag säga.
Något jag tycker är lite roligt, och kanske lite smått farligt, är att för att få körkort i Egypten krävs inte mycket. Antingen kan man först göra ett teoriprov på 13 lätta frågor och sedan göra en uppkörning som går ut på att man visar på en tom parkeringsplats att man kan köra bakåt, framåt, höger och vänster. Tycker man att detta låter lite jobbigt, eller lite för svårt, eller vilken annan anledning man kan tänkas ha, kan man helt enkelt köpa sitt körkort. Antingen bara teoriprovet för 100 egyptiska pund (ca 125 sek) eller hela körkortet för 300 egyptiska pund (ca 375 sek). Jag kan ju bara säga att det märktes...
Till sist måste jag få skryta lite, killen som spelade Tzatziki bodde på vårt hotell! Inte för att jag vågade gå fram till honom, vad tror ni om mig, men jag kan ju alltid skryta om att han var i min närhet! ;) haha
